En trevlig stund på kvällen, trots att jag är ensam, är när jag sätter mig på våran balkong. Där kan jag sluta ögonen och låtsas att det är grönt på våran gräsmatta nedanför, att blommorna blommar i våra rabatter, att lukten från grillning osar omkring.
Det är alldeles tyst, man hör några grannar säga hejdå till vänner på besök, låsa dörrar och man ser hur rullgardiner börjar dras ned. En katt sitter och fokuserar på alla fåglar som flyger förbi, en lampa tänds, en lampa släcks. Det är lugnt, avslappnande och kärleksfullt.
Tills en vindpust med flygande snö träffar mitt ansikte och jag vaknar till, det är början på februari, månader kvar tills jag får klippa gräset första gången, kan ha grillkalas på baksidan och börja plantera växter i mina rabatter.

Tills dess får man drömma och längta.
Det gör jag nu under en varm filt, med ett glas rött, grönsaker och fetaost&ruccola-dipp till lite TV - snart kommer min kärlek hem och äter popcorn medan jag somnar i hans knä. That’s the Unstad&Nilsson family!
Kissemissarna ligger runt om, suckar lite i sömnen och kurrar mysigt och då och då sträcker de ut en tass från ryggstödet på soffan - Hej, vi är här. Vi ser er och vakar, men vi vilar bara lite.