Nu är jag hemma igen.
Eller har varit hemma i några timmar. Har hunnit förbi systemet åt min sambo, städat undan lite och ätit frukost nr 2 med honom.
Jag är på fruktansvärt dåligt humör och absolut inte sugen på NÅGONTING annat än att någon ska slå mig i huvudet så jag blir medvetslös, städa hela radhuset, ställa dit den där JÄVLA tvättmaskinen och tvätta all min tvätt, innan jag vaknar upp igen.
Känns som att det enda jag gör här är att städa och plocka och varenda gång jag kommer hem efter att ha varit borta är det odiskat och stinker baconflott i hela huset.
Jag kräks.
Förlåt älskling.
Jag tror Kristofer och spisen har någonting otalt med varandra, för varje gång han lagar mat luktar allt bara flott, det är skitigt överallt och det är ett helvete att göra rent stekpannan. Även om maten smakar gott.
Jag vill bara öppna alla fönster och ta en lång dusch för att bli av med all flottlukt.
Jag är ledig hela dagen, men ensam. Jag och katterna, köpte en öl åt mig själv, något vårerbjudandeAlevariant, och ett ostädat radhus. Alla mina vänner här ska förmodligen gå och fira Sandra, vilket jag inte kan eftersom jag jobbar 9-9 imorgon och jag vill ingenting hellre än att vara där jag också.
Men eftersom jag är just ensam, det stinker här och jag borde grovstäda, vill jag bara lägga mig ned, inte göra någonting alls jag borde, glo och vara sur - hur det nu ska göra saken bättre.
Jag har knappt sett någon förutom mina kunder, och min pojkvän i 1½ timme på 3 dagar. Jag bara vill inte unna någon glädje idag - när jag måste vara här. ensam.
